Foto: Aron Östman

Jag heter Björn Arnemo, är född tidigt nittiotal, och blev fotograf en vinterdag i alperna för några år sedan. Jag lyckades då sälja ett skidfoto till, vad jag tyckte var, en halv förmögenhet. Tusen kronor rikare lämnade jag tillbaka den lånade kameran och köpte en egen. Plötsligt var fotointresset väckt, nästan av en slump. Så rullade mitt nya jobb vidare, vinter efter vinter, foto efter foto.

Under somrarna började en idé samtidigt ta form. En idé som förenade fotograferandet med platsen där jag tillbringat alla mina somrar; ön Stora Risten.

Där bodde personer som året runt arbetade och levde det motsatta ”säsongarliv” jag själv gjorde. Öarna runt Stora Risten blev den plats där våra cirklar skar i varandra och i den kontrasten kändes allting intressantare, mer levande, på något vis.

Det har inte alltid varit lätt. Vissa nätter har jag stått på klipporna till olika öar och väntat, lyssnat efter fiskebåtar då jag på lösa grunder blivit lovad att få hänga med ut och fota. Ibland för att åka hem igen, genomblöt av regnet. Ibland för att någon timme senare stå i en varm styrhytt och se solen resa sig över Ålands hav.

För fem år sedan kände jag ingen av personerna i min bok. Och trots att ingen från början ville bli fotad, än mindre medverka, är dessa nio personer nu mina vänner. Samtidigt har de gett mig chansen att göra en debutbok som jag känner mig stolt över. ”Ensam med allt man älskar” blev titeln och det är just dem, som den här boken handlar om.

Håll till godo // Björn

error: Skyddad